Eller att jag är nöjd med mitt liv,
eller kanske att jag redan gett opp.
Men jag är mer exklusiv,
och du kommer inte tro dina ögon
när jag bestiger min topp.

...

Är det bara jag eller är världen allmänt deprimerande just nu?
Det är mörkt, kallt och rått ute. Det är fan kolsvart ute vid fem-sex någon gång, usch.
Det känns som att alla runt omkring mig mår dåligt. Och det känns som att jag borde göra något, men vad? Vad kan jag göra? Jag vet inte, men jag vill hjälpa. Det var en kompis som sa till mig att hon inte ville prata med mig för att hon inte trycka ner mig med hennes problem. Snälla, de trycker inte ner mig. de hjälper, jag slipper tankarna på mina egna problem. Samtidigt som jag vill hjälpa dem, jag vill att mina medmänniskor ska må bara och vara lyckliga. För alla runt omkring mig betyder så sjukt mycket för mig. Minns inte längre vad jag tänkt att skriva från början. Eller vad jag skriver, det bara kommer liksom. det är så mycket innom mig som vill ut, jag vill bara lägga mig ner och skrika. Men vad skulle det tjäna till? Som om någon skulle lyssna, som om någon skulle bry sig. Det här inlägget blir bara mer och mer likt de jag skriver i "den andra bloggen", förstår jag bloggen men sådana här inlägg? Smutsar jag ner den men mina dystra, svarta tankar. Desperation. Ensamhet. Det här är jag, egentligen. Förstör jag genom att visa vem jag är? Rädsla. Ni som tror att ni känner mig, vad tror ni nu? Jag tror inte att ni känner mig. Jag känner inte mig, vem är jag? Vad är det för fel på mig? Ni och era tomma ord. Om de nu skulle betyda något, skulle inget vara som det är. Men det är det.
Fan.

Jag har kommit underfund med att det finns så mycket skit i världen. Jag vet vad ni tänker och nej jag är inte efterbliven-.-' Men lixom att det finns runt omkring oss utan att vi märker det. Varför kom jag på det just nudå? Det var väll inet så att jag kom på det just nu men det var mkt som krestasde runt det idag så jag kände att jag ville skriva lite om det. En kompis till mig mår inte så bar just nu, hoppas att det är okej för den personen att jag skriver det här:S jag nämer inga namn jag lovar! Och så chattade jag med en annan kompis och vi började disskutera kärlek och obesvarad kärlek, hur hårt det kan vara. Det kan vara så fruktansvärt! men inte bara det. det finns så mycket annan skit i världen som tär på oss. Förstör oss långsamt och lägger sig som en mörk skugga över oss. Vissa börjar skära sig, ibland går det till och med så långt som till att de tar självmord. Andra kanske slutar att äta vilket leder till ätstörningar och dålig fysisk hälsa. Det värsta är att när man mår psykiskt dåligt kan man hålla det innom sig. Dölja det. Och då kan det inte var så lätt som närstående runt omkring att göar något eftersom att man aldrig upptäcker det. Så jag vill bara säga detta ängnat till alla mina underbara kompisar som jag önskar allt gott<3 Om ni mår dåligt och behöver någon att prata med, någons axel att gråta ut mot eller bara någon som med dig så finns jag här! Och jag vill hjälpa om du inet mår bra. För jag vill inte se någon av de personerna som ajg älskar mest långsamt gå sönder och kanske till och med ta självmord. För då skulle jag också gå sönder, inuti. Och klandra mig själv. Till mina vänner: jag älskar er allihopa och behöver er! och jag kommer alltid att finnas här <3