Har varit dålig på att uppdatera.
Men jag orkar inte. Det finns inget att skriva haha.

Kände att jag behöver skriva av mig lite.
Detta är unikt. Ni ska nu på denna blogg få ta del utav mina cp-texter som jag skriver när jag bara skriver av  mig, låter fingrarna röra sig över tangetbordet som de vill och bilda ord, meningar.

Vet inte ens vart jag ska börja.
Det är så konstigt.
Jag är kosntig.
Jag vet inte vad det är med mig men något är det.
Jag känner mig alldeles tom. Men samtidigt full.
Det rinner nästan över kanten.
Säker, helt säker. Men samtidigt så osäker...
Gör jag rätt?
Jag är så glad. Emellanåt sprudlande lycklig.
Men varifrån kommer då rädslan?
Rädslan inom mig som ständigt visar sig.

Läste lite gamla inlägg från andra bloggen.
Tankarna kommer tillbaka.
Hur kunde jag glömma?
Det börjar bli mer och mer uppenbart.
Minns igen varför jag inte gillar lov som jag samtidigt älskar.
Jag är en mycket komplicerad och patetisk människa och jag förstår mig inte på mig själv.

Vill bara gråta.
Lägga mig ner och dö.
Nej, inte dö.
Jag vill bara att han ska komma.
Jag vill få gråta ut mot hans axel.
Och jag vet att jag kommer att bli glad igen.
För han lyckas alltid på någon konstig vänster göra mig glad.
Men det går inte.
Han är inte här ...
och han kommer inte komma.

Jag förblir ensam i mörkret med mina tankar.